Bibliotek Nöbbelöv (Swedish), Josephine Puebla Smith

Utsikten från sjunde våningen: Gunnesbos takåsar och trädgårdar, trädprydda landsvägar genom de skånska vetefälten och, längst bort, Öresund. Vid vackert väder anas Köpenhamn: en ojämn svart rand som skiljer av havsblått från himmelsblått. Beroende på vinkeln uppfattas –eller föraktas– Barsebäck kärnkraftverk. Hennes dåliga orienteringsförmåga lurar henne att tro att Mexiko ligger precis bortom Danmark, på andra sidan Atlanten. En trösterik tanke som stillar hemlängtan.  

Vad hon inte ser från fönstret, när hon sitter vid sitt skrivbord, är vad som finns precis därunder. Väldigt nära, på andra sidan gågatan som går längs hyresrätterna, är biblioteket. 

Det är sommar. Det finns inget att göra. Ingen är hemma. Alla har rest bort på semester, utom hon. Hon är 14 år gammal. Hon borde hänga med kompisarna, upptäcka världen. På tv:n visas bara en testbild och ett fruktansvärt pipljud. Hon ringer sin mamma. Hon beklagar sig. Mamman undrar varför hon inte går ner till biblioteket. 

Hon går ner, går över gatan, sedan över gården, öppnar och går in genom entrén. Hon möts av den välkomnande tystnaden. Rad efter rad av hyllor fulla med böcker. I mitten, en byrå med tiotalet små lådor fulla med kort. Bibliotekets kompletta katalog i bokstavsordning. Ett kort per varje bok. 

En av bibliotekarierna kommer fram och erbjuder hjälp. Genast står hon framför avdelningen för ungdomslitteratur, mellan den för serier och hyllorna med vecko- och dagstidningar. Det finns soffor och fåtöljer där man kan sjunka ner och läsa. Det finns även LP-skivor och hörlurar för att lyssna på plats. Klockan fem är det dags för stängning. 

På sommarlovet får man låna hem upp till tjugo böcker under sex veckor. Hon skaffar bibliotekskortet. Nu har hon inte bara rätt att låna hem vilka böcker hon vill, nu tillhör hon dessutom ett gille.  

Den dagen lånar hon hem nitton ungdomsnoveller, bara kärleksnoveller, samt en guide för att titta på stjärnorna. Sommaren är fixad och dessutom kommer hon inte längre att gå vilse i himlavalvet. Hon går mot lånedisken. Bibliotekarien öppnar boken och plockar ut ett kort från pärmen. Hon fuktar datumstämpeln i stämpeldynan. Tick-tick! Så där, tjugo gånger. Sedan frotterar hon böckerna på en matta för att avaktivera larmet. Hon lägger böckerna på sin högra sida. Hon ler. Det är klart. 

Hon går hem. Hon plockar ut böckerna ur papperskassen, en efter en och går igenom dem alla. Hon bygger ett torn med dem. Under sex veckor har hon ett eget bibliotek hemma. 

Hon läser den första novellen, en dansk från 1978 som heter ”Vill du se min navel?” Hon blir förundrad. Är detta en kärlekshistoria? Kom igen! De andra novellerna är inte mycket bättre. Vilken tur att hon lånade hem den kompletta guiden för stjärnskådning. Dem kan man också se från hennes fönster på sjunde våningen.